Hjalmar Nilsson/Thorsjö

Född 1879-08-21 död 1960-08-16

Hjalmar Thorsjö växer upp i en fattig familj med åtta äldre syskon i Östra Torsås, 2 mil söder om Växjö. Fattigdom och svält leder till, att sju av nio barn emigrerar till USA.

Föräldrarna, Nils Johanesson f.1838 är byggmästare och träskomakare och Fiskars Lisa Sara Johansdotter f.1837, är känd för, att på gammalt maner, sjunga psalmer. Familjen lever på ett litet enkelt jordbruk. En räddning mot svält är osåld Karlshamnsill från Växjös Sillatorg. Häst och vagn med sill passerar Östra Torsås på hemvägen och det blir fest i Kapernaum, skriver Hjalmar. Redan vid sex års ålder får Hjalmar klistra ihop tändsticksaskar till Växjö Tändsticksfabrik. Ett vanligt nödarbete för att hålla svälten utanför dörren. Barnplågeri både fysiskt, psykiskt och deprimerande, skriver Hjalmar i boken ”Postman Minns”

Hjalmars kunskapstörst är omättligt stor genom hela hans liv. Musik och hög moral genomsyrar hans liv. Lära sig läsa har en syster gett honom möjlighet till. Lilla katekesen kan han utantill. Detta imponerar vid inskrivningen i skolan och Hjalmar får en femöring för detta. En symaskin intresserar läraren mer än att undervisa. Hjalmar får agera lärare till elevernas stora glädje. Böcker finns inte, förutom folkskolans läsebok, som han läste i med stor förtjusning. Skolan lärde mig inget av vikt, skriver Hjalmar.

Lisas man Nils, blir sängliggande i tre år och dör 1889 i lungsot. Hjalmar är nu ca:10 år. Svälten står för dörren. Familjens alla tillgångar är tömda. Lisa med tre barn tvingas flytta till ett ruckel, Knalleborg. Barnplågeriet att klistra tändsticksaskar fortsätter. Socknens män överlägger att Hjalmar, nu 12 år, ska utackorderas till lägst bjudande bonde. Min mor grät och jag förstod inget,” skriver Hjalmar. Han ska bli dräng. Innan detta sker kommer äldste brodern, Karl Nilsson lägligt hem från USA. Detta blir Hjalmars räddning.  Avtal mellan socknen och Karl sluts. 150 kronor betalas för en lärlingsplats i tre år hos skomakare Andersson i grannbyn Tegnaby. Utbildning, mat och tak över huvudet i tre år. Socknen betalar 75 kronor och Karl 75 kronor.
100 kr år 1900, motsvarar ca:7000 kr år 2024.

Hjalmars bror Salomon får en krona av sin skräddarmästare. Brukligt vid konfirmation, att prästen får den. Salomon visste om musikintresset Hjalmar har och köper i stället ett munspel till Hjalmar. Han lär sig spela äldre visor från Spel-Johannes i Tegnaby. Hjalmar spelade till lördagsdanserna för ungdomarna och det betalar med en liten peng. Musikintresset var väckt och följer honom i livet.

Alla barn är utflugna. Nils är död och Lisa når ett ekonomiskt bottenläge. Hon flyttar från rucklet Knalleborg till backstugan Nybygget intill Brittedal. Lisa står nu som fattighjon i folkräkningen
Hjalmar är nu 16-17 år. Efter ett extra år, i Tegnaby är Hjalmar fri att möta livet. Han tar olika tjänster/förbund. Först Alvesta. Här höll han på att hamna i en stor brand den 6 september 1896. 20 hus brann ner. Han och en skomakargesäll klarade livet. Hans fiol klarade sig och kläderna han stod i. Ett sparkapital på 28 kronor till en kostym, gick upp i rök.

Hjalmar kom till Hovmantorp, där brodern Salomon är skräddare. Skomakarmästaren och två gesäller är döva. Hjalmar lärde sig teckenspråket och fick agera tolk till kunderna. Psykiskt nedbrytande och deprimerande. Efter ett år och han tog sig till Växjö och till en lappskomakare. Skomakaren är helnykterist med stort hjärta och stor själ. Hjalmar förblir nykterist i hela sitt liv.

Hjalmars utveckling hämmas hos lappskomakaren och han söker jobb i Malmö. Åtta kronor lånar han av en kamrat och har en 10-öring är kvar. Den skänker han till en ”buse”, som tigger på perrongen innan tåget går från Växjö. Hjalmar blir anställd hos en bra mästare i Malmö, men svält och svårighet att klara sig. Efter 2 år far han till Stockholm och fiolen är med. Året är 1899 och Hjalmar tar ett tufft beslutar. Han reser direkt till London. Han får jobb och klarar livhanken och lär sig göra balettskor. I London besöker han alla museer och lär sig engelska. Smålandspojken njuter för fulla drag. Åter till Malmö i slutet av december 1899, för att göra militärtjänst. Hjalmar inser att skomakaryrket försvinner. Malmö och brevbärartjänst blir det och musik med kollegor. Hjalmar startar en orkester och spelar och anordnar stora fester. Han leder en blandad kör på 20-30 personer. Hjalmar sparar sina pengar till giftermål. 1907 gifte han sig med Hulda från Almundsryd. Hjalmar längtar till skogar, sjöar och natur. Han vantrivs i städerna och han söker nytt jobb i Markaryd.

Den siste januari 1912, i 30 graders kyla kommer posttjänstemannen Hjalmar Thorsjö med fru och nyfödd son till Markaryd, för att bo och arbeta. Hjalmar hämtar sin mor Lisa till Markaryd. Det är krigsår och svårt att ordna mat. 1914 dör Hulda hastigt av hjärnhinneinflammation och 1917 dör hans mor Lisa. Ekonomin faller och Hjalmar börjar köpa orglar och pianon som renoveras, för att säljas och klara ekonomin. Ett nattjobb skriver Hjalmar. Ett absolut gehör hjälper gott.

1917 gifter han om sig med Adeli. De får tre barn Inga, Kurt och Olle.  Hjalmar och Adeli köpte ett hus på Drottninggatan 23 i Markaryd. I trädgården fanns ca:100 äppelträd med inympade sorter och ympar inhämtade från London. Hjalmar erhöll två medaljer för sin trädgård.
Hjalmar engagerar sig i att dokumentera äldre musik och spelar ofta tillsammans med Bernhard Ljunggren i olika spelmanstävlingar, bland annat Skansen Stockholm.

Hjalmar har ett genuint intresse för fiske. Han tillverkar handgjorda beten och drag, ca:500st.

Vintertid prövar han dragens gång i en isränna på 3 meter på Getesjön. Till ABU i Svängsta designar han drag och ett bär hans namn, Torsjö draget. Litet men gott tillägg i ekonomin.

1922 beslöt han tillsammans med Carl Petersson (Graneskog) och Rubin Johansson att de skulle bilda en Hembygds- och Fornminnesförening. För att finansiera föreningen kom Hjalmar med ett djärvt förslag, man skulle anordna en fest. Kollegornas spontana ord om förslaget var ”Han är tokig!” men de beslöt att det var värt ett försök. Biljetterna till festen tog nästan slut innan festen börjat.  Extra tåg till Markaryd fick sättas in. Festen gav ett överskott på 2000 kronor. Nästa årsfest 1923 blev dubbelt så stor.

En 1600-talsstuga köptes in och på så vis grundades ett Hembygdsmuseum. Hjalmar själv har lyckats genom hårt arbete samla in 2000 föremål. Han undersöker hela socknens byggnader från källare till tak och hittar rester överallt av den gamla allmogens hemmatillverkade föremål. En motorcykel av märket Thomas Beyliss, var till hjälp.

1924 den 26 och 27 juli hölls invigningsfest. Kronprinsen (sedermera Gustav VI Adolf) höll invigningstalet. Festen besöktes av den största publiksiffra som någonsin skådats i det lilla samhället, cirka 14 000 personer. Hjalmar Thorsjö var ordförande i Hembygdsföreningen tom 1948. Hjalmar pensionerar sig och känner sig fri. Han skriver ner om sitt liv och leverne då han är 77 år.

”Ekonomin var tryggad och framför allt var jag innerst glad för att hembygdskänslan hade vaknat och rotats så folket förstod sin egen tid och naturen där de bodde, samt tacksamt ihågkom dem som genom svett och otrolig möda och fattigdom brutit den magra bygdens jord” skriver Hjalmar.

Källor: Postman minns och tidningsartiklar kring Hjalmar Thorsjö.
Författat av Assar Thorsjö barnbarn till Hjalmar Thorsjö, Växjö Hovshaga den 25 juli 2024