MUSEIBYGGNADER
Föreningens första byggnad, ett tidigare soldaboställe i Ekön i Hinneryd, förvärvades 1923 för ett pris av 200 kronor. Genom frivilliga krafter nedmonterades byggnaden, transporterades under vintern till Markaryd och återuppfördes i Hembygdsparken 1924.
Den högtidliga invigningen av den återuppförda ryggåsstugan förrättades i samband med Hembygdsfesten 27 juli 1924 av dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf som tillsammans med sin maka, kronprinsessan Louise, rest upp från sommarvistelsen på Sofiero.
Nästa byggnad som uppfördes i parken var ladugården. Även den kom från Ekön men inte från samma gård som ryggåsstugan. Den uppfördes 1926.
År 1928 uppfördes den Ediinska paviljongen och Hembygdsparken fick den storlek den har idag.
PARKENS BYGGNADER
Ryggåsstugan -1924
Den 15 juli 1922 bildades ”Södra Sunnerbo hembygds- och fornminnesförening” på initiativ av Hjalmar Thorsjö, Carl Graneskog och Rubin Johansson, och med brukskamrern Johannes Müntzing som ordförande.
Föreningens verksamhetsområde skulle omfatta inte bara Markaryds köping och socken utan även Hinneryd, Traryd och Göteryds socknar. Styrelsen inriktade sig snart på att anskaffa mark och byggnader för en blivande hembygdspark.
Man var på jakt efter en gammal välbevarad stuga att använda som hembygdsmuseum. En sådan fanns utanför Råstorp, ”Ågårdsstugan”, men denna var bortlovad till Sydkraft och hamnade i Helsingborgs friluftsmuseum.
Istället spårade Hjalmar Thorsjö upp en 1700-talsstuga från byn Ekön i Hinneryd. Detta var boningshuset vid ett soldatboställe under Kronobergs regemente. Pga av att detta varit ett boställe för enprofoss, en militär befattning, var detta en stuga rätt mycket större än vanliga torpstugor från denna tid. De sista att bebo stugan, fram till 1800-talets sista år, var Benjamin Lundstedt och hans hustru Anna-Stina Lundstedt. Priset sattes till 200 kronor, och vid ett styrelsemöte i juni 1923 fattades beslut om inköp!
Mark behövdes ju dock! Och i oktober samma år beslutade man att köpa in en tomt, då ägd av grosshandlare Edvin Eliasson, Malmö, för 3700 kr. ”En av de vackrast belägna tomterna i hela köpingen” som lokalpressen uttryckte det. Den inköpta ryggåsstugan plockades ner och forslades in till Markaryd, med frivillig hjälp av föreningsmedlemmar och andra intresserade. Hela flytten organiserades av Thorsjö. På sin nya plats i den blivande hembygdsparken, naturskönt belägen med vacker utsikt över Jetesjön, uppfördes stugan sedan, med hjälp av ritningar och fotografier, i sitt exakta ursprungsskick. Därefter inreddes den dels med hopsamlade inventarier från tiden i Ekön – gamla möbler, husgeråd och vävnader m m men även hopsamlade museiföremål från hela bygden Det var Thorsjö som med sina stora kunskaper om allmogeföremål stod för detta samlande.
Tanken var att stugan skulle användas som hela ortens hembygdsmuseum. Bl a finns här en utsökt samling av bonader, målade på handgjort papper och med växtfärger, skildrande religiösa händelser, men också allmogens liv.
En av bonaderna skildrar en marknad, troligen Markaryds, med försäljning av kor och stutar. En annan skildrar ett försenat frieri där flickan redan bestämt sig för en annan. Många av dessa bonader finns endast i Markaryd. Här finns också instrument från Markarydsbygden, som Spel-Jonas’ gamla fiol och Hälls-Johannes’ magdeburgerspel; ett så ovanligt sorts dragspel att bara ett par stycken är kända.
Här finns även gamla fina klockor, skåp, äldre Markarydskeramik och desutom en vindflöjel från Markaryds gamla kyrka. Den tillvaratogs vid kyrkans brand 1851, och bär årtalet 1752. Lämningar från stenåldern ingår också i samlingarna.
Allt som allt finns flera tusen olika föremål i stugan, vart och ett med en fascinerande historia!
Till vänster i stugan har man den s k dagligstugan med dess stora, murade gråstensspis, till höger den s k helgstugan, fin och pyntad med bl a de sällsynta bonaderna över väggar och tak.
I samband med en stor Hembygdsfest söndagen den 27e juli 1924, besökt av inga mindre än dåvarande kronprinsen, sedermera kung Gustaf VI Adolf, och kronprinsessan Louise, invigdes såväl parken som stugan. Kyrkoherde E. Sjöborg och föreningens ordförande J. Müntzing talade. Vid detta tillfälle passade man också på att i stugans ena spis mura in en förseglad lerkruka som bl a innehöll en hälsning till eftervärlden!
Ladugården -1926
Även denna från Ekön Hinneryd men inte från samma gård som ryggåsstugan.
Ediinska Paviljongen -1928
Hösten 1927 blev Hembygdsföreningen erbjuden en stor samling av möbler och konstföremål av en f d Markarydsbo; direktör Alfred Ediin. Då bosatt i Charlottenlund, Danmark. Han var från början en fattig skomakarson från Traryd men blev så småningom rik vin-och kaffegrossist. Samlingen omfattade flera hundra föremål. Dessutom fick föreningen 10000 kr att använda till en byggnad att inrymma föremålen i. När Ediin avled 1928 blev föreningen ägare till samlingen. Parken var vid den här tiden dock för liten för en byggnad av den storlek som samlingen krävde, och ytterligare en tomt förvärvades, till priset av 1500 kr. Här uppfördes 1928 den s k Ediinska paviljongen. Vid midsommar 1929 var samlingen på plats, och paviljongen kunde öppnas för allmänheten. Här kunde man få se allt ifrån äkta bödelsvärd till medeltida krigsurrustningar, hjälmar från romartiden, samt två kompletta samurairustningar. Och inte minst en väldig samling vapen; Ediins stora intresse var just vapen, och han passade på att skaffa sig en stor mängd sådana under sina många resor runt om i världen. Gåvan till hembygdsföreningen kom att omfatta 225 vapen och dessutom 400 andra föremål! Till vapnen hörde knivar från Östafrika med människohud på handtaget, indianpilar, klubbor med taggar av järn, och harakiri-knivar från Japan. I paviljongen placerades även en förnämlig samling träskulpturer av skulptören Bernhard Ljunggren från Markaryd. Här finns många av hans tids Markaryds- personligheter skickligt fångade! Här finns även en mycket fin modell av Kvarnaholms kvarn i Strömsnäsbruk. Hembygdsparken blev erbjuden hela anläggningen, men blev tvungen att tacka nej till erbjudandet. Istället byggde snickaren Tore Cederholm under fem års tid en exakt, otroligt detaljrik, kopia i skala 1:25 av anläggningen.
Efter ett styrelsebeslut år 2022 har vapensamlingen försålts, och tanken är att ett hembygdsmuseum ska upprättas i Ediinska paviljongen.
Skvaltkvarn -1932
Denna s k ”skvaltkvarn” (”skvalt” är släkt med ordet ”skvalpa” och står för ett mindre, skvalpande, vattendrag) har en gång varit i verksamhet i byn Stenlo, på gränsen till Halland, i en liten bäck hos bröderna Nils och Albert Lindqvist. Bröderna skänkte kvarnen till Markaryds hembygdsförening 1930, där den sattes upp, som i originalskick, delvis stensatt och delvis av trä fram till skovelhjulet. Kvarnen, som drevs med vattenkraft, är komplett med vattenränna, axel för regleringsställningen, kvarnsten och mjölbinge. Troligen är den från början av 1800-talet. 1920 var det den äldsta som ännu var i gång. Kapaciteten var 20 kg i timmen, om säden var torr. Nödåret 1868 malde man lingonris i kvarnen. Det var s k nödmäld.
En gång i tiden fanns tusentals skvaltkvarnar runt om i Sveriges byar. De var en nödvändighet i det gamla bondehushållet då man på så sätt själv kunde mala det behov av mjöl man behövde. De brukade ligga i små vattendrag med liten fallhöjd, och användes för husbehovsproduktion av mjöl. När dessa enkla kvarnar sedan övergavs fick de i de flesta fall ruttna ner. Numer finns, förutom denna här i Markaryd, bara ytterligare tre bevarade! Av dessa står en uppställd på Skansen. Detta är alltså en verklig raritet!
Smedjan -1974
På skylten utanpå byggnaden står det: ”A.E. Johanssons Hovslageri Smides och Reparationsverkstad”. Axel Emanuel Johansson hade en smedja i Ulvsbäck, och startade sin verksamhet där på 1800-talet. Hans ursprungliga smedja var belägen utmed byvägen mellan prästgården i Ulvsbäck och Tånneryd. Oscar och Rut Sjögren köpte så småningom byggnaden av honom, och de som i sin tur köpte av detta par kom att elda upp smedjan i Ulvsbäck.
I denna nuvarande byggnad (som är större än den ursprungliga smedjan, och uppfördes 1974) är verktygen från Ulvsbäck bevarade. Dessa var alla hemmasmidda. Här finns bl a två blåsbälgar, en stor och en liten. Här finns smedens städ och åtskiliga sorters tänger. Allt möjligt smiddes här; bl a verktyg, spik och hästskor. Spiken togs från ässjan (eldstaden), doppades i kylkaret och slogs sedan till rätt form. Under smidesarbetet hjälptes smeden och smeddrängen åt, och slog då vartannat slag. Då det lätt uppstod gnistor fanns här även en eldsläckare. Tängerna användes dessutom av smeden för att dra ut tänder!
Smidesarbeten ska ha utförts i Ulvsbäck sedan 1600-talet. På en sten som fanns i anslutning till smedjan där lär årtalet ”1634” ha varit ingraverat, och markerat det år då den första smedjan uppfördes där.
Här i Hembygdsparkens smedja finns även verktyg från Viktor Leijons liesmedja i Vägla bevarade.
Backstugan -1971
En år 1971 uppförd rekonstruktion av en (nu riven) backstuga från Trälora (= Råstorp). I stugan hade en man vid namn Johannes (efter sin mor kallad ”Stava-Johannes”) och hans mor Gustava bott. Stugan var ursprungligen, år 1845, uppförd av Gustava, och Johannes var född i den. Att de bodde i en backstuga vittnar om deras stora fattigdom; backstugan var den allra enklaste formen av torp. Fattigdomen var dock inte total: som så många andra vid den här tiden kunde Johannes dryga ut de blygsamma inkomsterna genom att tillverka vävskedar. Genom att försälja dessa hos en lanthandlare kunde man få in lite pengar, och trots de arma förutsättningarna klara sig kvar på sin lilla täppa. I Trälora låg stugan i nära anslutning till Lagan, och var placerad i en urgröpt backe. Uppe på den lilla vinden förvarade man materialet till sin vävskedstillverkning. Utanför stugan växte en stor och yvig gran; denna använde man som sin förrådsbod! Granens stora grenar växte så tätt att de bildade ett sorts tak som höll marken och verktygen torra! Ofta uppfördes denna typ av stugor på byns utmark där jorden var minst värdefull. Som allra vanligast var de på 1870-talet.
Stava-Johannes stuga revs kort efter hans bortgång 1913, men Bror Svensson, Råstorp, kom mycket väl ihåg hur stugan såg ut och kunde därför göra en modell av den. Efter denna modell har här backstugan återuppförts. Stugan mäter inte mer än ca fyra gånger fyra meter, och av detta lilla utrymme tar ändå skorstenen en stor plats. Stugan bestod av ett rum och köket. I köket (som inte är mer än en dryg meter brett!), fanns en liten fönsterruta, som inte kan ha släppt igenom särskilt mycket dagsljus. Framför fönstret fanns en bänk och på vardagarna satt Stava-Johannes där och arbetade i sin ”skeastol”, dvs tillverkade vävskedar. Här i stugan förvaras även en del vävskedar och vävskedsredskap.
Hembygdsparkens backstuga är en nyttig påminnelse om en tid då åtskilliga i Sverige levde i en fattigdom som står i stark kontrast till dagens välfärdssamhälle.